Rymdbråtens budskap. Ur kapitel 4

Ännu värre var det när vi lärde oss genom att äta upp maskar. Vi fick rör där det fanns tankestrålar som vi skulle lära oss. Det var som en bok. Så släppte vi in en mask i ena änden av röret. När den kom ut i den andra änden hade den fått i sig all information som fanns i strålen. Vi åt upp masken och då lärde vi oss allt som masken gått genom. Det var väldigt lätt att lära sig på det sätet. Men äckligt var det. Det bästa var att jag inte glömde det masken ätit.

Vad Kofta gjorde var sätta ihop tankestrålar som var förbjudna. Om jag inte var riktigt uppmärksam kunde han byta ut mitt rör mot ett av sina. En gång åt jag en mask som ätit sig genom meningen: ”Algen är grön men solen är röd.” Jag gick till toa och försökte kräkas upp masken men det gick inte. Det enda jag kunde göra var att försöka glömma den meningen. Det gick inte. Om någon kom på mig med att tänka det där kunde jag straffas. För en sådan farlig tanke måste jag gå utanför kupolen. Ut i hettan. Jag längtade nästan efter det där sättet som vi var med om att få bort pinkoderna. Efter den gången var jag väldigt försiktig med mina rör.

Hur utvecklas en sol? Ur: Rymdbråtens budskap av Aurora Ottiliana

I Rymdbråtens budskap lever mänskligheten i närheten av en röd sol. En person berättar vad hon lärt sig om en stjärnas utveckling så här:

”Först var den liten och ettrig. Fusion hette det som gjorde att den lyste och var varm. Det var vätet slog ihop sina atomkärnor så att det blev helium. Efter en lång tid tog vätet slut i stjärnan. Då blev det helium som pressade ihop sina atomkärnor till kol, syre och neon. När stjärnan fick en röd färg började den kasta ut materia.  Allt som fanns runt stjärnan uppslukades av stjärnelden. Planeterna som cirklade runt stjärnan försvann. Senare drog stjärnan ihop sig igen och blev vit eller svart.”

Rymdbråtens budskap. Utdrag ur kapitel 3

Vi som skulle stanna i Origo fördes först genom en säkerhetskontroll. Där lyste en apparat genom våra ögon och vårt bagage. Sedan fick vi gå in i ett särskilt rum där det fanns en massa britsar. Jag undrade om vi skulle sova där, men så väl var det inte.
Vi måste klä av oss och lägga oss. Alldeles nakna fick vi ligga på britsarna. De var hårda, men inte särskilt kalla. Det var som om de var av trä, men när jag kände på dem så var det snarare sten. Många små hål var det i stenen och jag kom att tänka på lava. Hade det funnits vulkaner här på Eden?
Så fick var och en av oss en hjälm på huvudet. Den liknade en tankehjälm, men var mycket större. Från hjälmen gick det en mängd sladdar utåt. Jag hann inte se vart sladdarna gick innan hjälmen stängde ute all yttervärld. 

En mardröm kan inte vara värre än det som hände i hjälmen. Jag såg en massa siffror som snurrade runt. Sjuorna slog mig inne i huvudet så att det gjorde ont. Jag ville springa från dem, men de hann hela tiden upp mig. Jag har aldrig tidigare varit rädd för fyror, men nu var de förfärliga. Spetsiga var de och stack mig i bröstet. Jag tyckte åttor snodde sig om mina ben så att jag snubblade. Treor skrek i mina öron så att jag blev döv. I mina ögon blixtrade ettor med sina spjut  så att jag inte såg någonting annat. Inne i huvudet kändes det som om någon tvingade mig att räkna ihop alla siffrorna utan hjälp. Nej, värre. Det går inte att beskriva. Länge höll det på så där. Var det här att studera? I så fall ville jag inte alls vara med om det.
Jag tror att jag somnade. Kanske jag svimmade. I alla fall visste jag inte vad som hände på länge. Jag kände bara att det kliade mellan tänderna. Jag ville dra en nagel mellan dem. Det gick inte för hjälmen var i vägen.

När hjälmen togs bort gjorde det ont i mina öron. Jag såg väldigt dåligt. Allt var suddigt som om det var rök i rummet. Efter hand klarnade det. Nakna kroppar satte sig långsamt upp i sängarna bredvid mig. På golvet gick män som var klädda i grå kortbyxor och grå skjortor. Alla var likadana. Inte bara kläderna, utan de var lika långa och lika tjocka. Med snabba fötter gick de omkring och knäppte kvickt av hjälmar från pojkarnas huvuden. Det var så de gjort med mig, förstås. De som blev befriade såg sig omkring och så lade de händerna framför sig. Det var så konstigt att alla var nakna. Jag såg att mina fingrar var alldeles röda på toppen.
  Nu är alla pinkoder borta ur era huvuden, sa någon med hög röst. Nu kan ni börja om från början. Men först ska ni klä på er.

Nyfiken på Rymdbråtens budskap? Här ett utdrag

 

….

Vi hade tankerest så länge att jag hunnit bli sömnig. Plötsligt kände jag  hur tankarna for åt sidan. Något var i vägen. Det kom en stöt men den var inte så häftig.
Jacob, vad gör du? taltänkte jag.
Jag ville ta bort den där nagelbiten, men tankehjälmen var i vägen.

Jacob mumlade något ohörbart. Han andades häftigt.
Här är det mörk materia. Det var hans tankesvar.

Jag såg in i mörkret. Att det var hjälmen jag såg in i tänkte jag inte på. Det jag såg var grått i olika nyanser, men här och där glänste det rödaktigt. Reflexerna var återsken av den röda solen, förstod jag. Jag hade sett liknande föremål på bilder förut. Spröt som antenner, förvridna plåtbitar och så en skylt. ”Förbjudet område” såg jag att det stod.

Mörk materia, Whipple-skölden skyddar oss.

Det var Jacobs tankar. Varför tänkte han så? Vi var inte i någon fara. Vi var ju bara på tankeresa.

…....

Läs mera i Rymdbråtens budskap av Aurora Ottiliana.
Release 6- 10 september. Kolla Fabelfarmors Facebooksida.

 

Analogier ur Ramayana (av Valmiki)

Jag har i mitt läsknä en bok som jag jobbar med för tillfället. Det är en klassiker och som sådan måste den förstås läsas. En första tanke är: Varför är klassiker så tråkiga? Sedan kom jag på något att göra av boken. Kolla dess användning av analogier. Visserligen påpekar Wikipedia:

”Liknelser kan, liksom idiom, vara språkspecifika och därför svåra att översätta.”

Boken är på engelska, och ursprungsspråket är Sanskrit. Alltså borde liknelserna vara svåra att översätta. Men ändå.

Här kommer några exempel.

He is as deep as the ocean and

as resolute as the mountains.

As beautiful as the moon,

he has the endurance of the earth

he can be like the doomsday fire when he is roused to anger

roared like thunder

Jag tycker jag förstår allt, men följande är svårare:

As generous as Kubera, the god of wealth

och det beror förstås på att jag inte känner till vad den guden gör.

Fortsättning följer …

Analogier

Jag tänkte utforska analogier ett tag. På förekommen anledning.

Varje författare söker efter pärlorna som de blinda hönorna kan hitta. Språkets pärlor, alltså. Fyndet kan bli mer eller mindre lyckat. En analogi är en sådan pärla. En metafor en annan. Men nu gäller det analogi. Här är en definition av analogi (liknelse) ur Wikipedia:
”Liknelse (grekiska parabole) eller analogi (grekiska analogia, likhet) inom den vidare kategorin bildspråk är en retorisk liknelse mellan två begrepp där jämförelseledet utgörs av något av orden ‘som’ eller ‘liksom’.”

Några exempel kan vara på sin plats:

En analogi som jag ej vill bedöma är från Ernst Kirschsteiger:  ”Färgen får det att brumma som en liten humla i mitt bröst.”

Ytterligare några ur böcker i min bokhylla:

Yvonne Wærn: Änkenådens hemlighet.
”Lilla Karsjön skimrade som en rosa pärla”
”Genom den vita snön vid stranden stack vasstrån upp som svarta pennstreck.”
”Granarna vid sjön stod som brudar i rad framför ett altare.”

Göran Thunström: Skimmer
”… Pastor Jons prästgård. Mitt i dimman låg den likt en rutten tand.”

Vad jag vill säga är att det är intressant med analogier. Jag ska utforska dem i detalj ur en mycket särskild bok. Senare.

Äras den som äras bör: Om Sugandha Iyer

Bakgrunden till min hemsida kommer från en planerad framsida till en bok. Det är Sugandha Iyer som inspirerat mig till boken, som designat framsidan och som skrivit texter i sanskrit  till rubrikerna i den. Vad då för bok? Det kommer senare. Just nu ska jag berätta om Sugandha.

Sugandha Iyer

bor i Poona, Indien. I skolan har hon lärt sig sanskrit och senare studerade hon både litteratur och indologi i många år. Sugandha är noga med sina religiösa riter och har mycket att lära ut när det gäller hinduism.

Dessutom har hon genomgått en tre-årig kurs i teckning, nämligen Santhanu Chitra Vidyalaya, Chennai. Hon har arbetat som designer av mönster på sidentyger. Jag har många av hennes schalar hos mig och på sin webbsida säljer hon saris som hon designat mönstren till.

Hon har inte bara kunskap om indisk tradition och kultur utan kan också förverkliga den i oerhört vackra skapelser. Senare ska jag visa några av hennes bilder till Ramayana.

Om Aurora Ottiliana

Någon kanske är nyfiken på Aurora Ottiliana? Det är en pseudonym för en närstående till Fabelfarmor. Hon är för blyg för att uppträda under eget namn. Pseudonymen är hämtad från en person som ägt sommarhuset.

Aurora Ottiliana (Reimertz/Stråle/Drysén) föddes år 1779 och fick ett sorgligt liv. Hennes förste make ’skar halsen av sig i Uddebo’ efter en svår huvudskada. Så står det i kyrkoboken. Då hade de tillsammans en son på drygt ett år och Aurora var gravid. Barnet blev en flicka, Maria. Aurora gifte sig några år senare med magister Claes Drysén. Också han dog efter ett kort äktenskap – i förkylning. Ytterligare en son födde Aurora innan hon flyttade tillbaka till sin förste makes gård, Fräckestad. På äldre dagar bodde hon i sommarhuset, läste och skrev. Det är hon som inspirerat böckerna som fått äran att använda hennes namn som författare.

Varför ett rymdäventyr?

Varför ett rymdäventyr? Varför en dystopi? Det är inget ungdomar behöver nu för tiden. Varför inte något upplyftande? Något moraliskt utvecklande? Eller intellektuellt? Aurora svarar inte på sådana frågor. Hon säger bara att idén kom till henne i en dröm. Det var det där med att rymdföraren glömt lösenordet för att bromsa. Kraschen väckte henne och triggade henne till att skriva. Titeln kom halvvägs: Rymdbråtens budskap. Boken kommer från trycket om några veckor.

English:

Why a space adventure? Why a dystopia? That’s not what young people need nowadays. Why not something uplifting? Something that develops their moral? Or intellect? Aurora does not respond to such questions. She only says that the idea came to her in a dream.When the space ship operator had forgotten the password to be used for braking. The crash woke her up and inspired her to wrie. The title came in the middle: The message of the space junk (but in Swedish: Rymdbråtens budskap). The book will appear in the end of August.