Rymdbråtens budskap. Utdrag ur kapitel 3

Vi som skulle stanna i Origo fördes först genom en säkerhetskontroll. Där lyste en apparat genom våra ögon och vårt bagage. Sedan fick vi gå in i ett särskilt rum där det fanns en massa britsar. Jag undrade om vi skulle sova där, men så väl var det inte.
Vi måste klä av oss och lägga oss. Alldeles nakna fick vi ligga på britsarna. De var hårda, men inte särskilt kalla. Det var som om de var av trä, men när jag kände på dem så var det snarare sten. Många små hål var det i stenen och jag kom att tänka på lava. Hade det funnits vulkaner här på Eden?
Så fick var och en av oss en hjälm på huvudet. Den liknade en tankehjälm, men var mycket större. Från hjälmen gick det en mängd sladdar utåt. Jag hann inte se vart sladdarna gick innan hjälmen stängde ute all yttervärld. 

En mardröm kan inte vara värre än det som hände i hjälmen. Jag såg en massa siffror som snurrade runt. Sjuorna slog mig inne i huvudet så att det gjorde ont. Jag ville springa från dem, men de hann hela tiden upp mig. Jag har aldrig tidigare varit rädd för fyror, men nu var de förfärliga. Spetsiga var de och stack mig i bröstet. Jag tyckte åttor snodde sig om mina ben så att jag snubblade. Treor skrek i mina öron så att jag blev döv. I mina ögon blixtrade ettor med sina spjut  så att jag inte såg någonting annat. Inne i huvudet kändes det som om någon tvingade mig att räkna ihop alla siffrorna utan hjälp. Nej, värre. Det går inte att beskriva. Länge höll det på så där. Var det här att studera? I så fall ville jag inte alls vara med om det.
Jag tror att jag somnade. Kanske jag svimmade. I alla fall visste jag inte vad som hände på länge. Jag kände bara att det kliade mellan tänderna. Jag ville dra en nagel mellan dem. Det gick inte för hjälmen var i vägen.

När hjälmen togs bort gjorde det ont i mina öron. Jag såg väldigt dåligt. Allt var suddigt som om det var rök i rummet. Efter hand klarnade det. Nakna kroppar satte sig långsamt upp i sängarna bredvid mig. På golvet gick män som var klädda i grå kortbyxor och grå skjortor. Alla var likadana. Inte bara kläderna, utan de var lika långa och lika tjocka. Med snabba fötter gick de omkring och knäppte kvickt av hjälmar från pojkarnas huvuden. Det var så de gjort med mig, förstås. De som blev befriade såg sig omkring och så lade de händerna framför sig. Det var så konstigt att alla var nakna. Jag såg att mina fingrar var alldeles röda på toppen.
  Nu är alla pinkoder borta ur era huvuden, sa någon med hög röst. Nu kan ni börja om från början. Men först ska ni klä på er.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *