Interkulturellt samarbete – från text till bild

Sedan jag väl fått idén att återskapa de indiska fablerna på svenska, blev det naturligt att försöka göra bilder till också. Först tänkte jag att jag kunde ge litet atmosfär genom alla de indiska bilder jag fått av Sugandha, min indiska väninna. Jag skrev till henne och undrade om hon inte hade fler. Hon kom på en bättre idé: att göra nya bilder, specialritade för just denna bok. Hon kunde inte längre rita själv, hennes rygg hade blivit för dålig. Men hon hade en väninna som var teckningslärare och hon i sin tur hade säkert någon elev som kunde teckna.

Nu började nästa problem: hur skulle jag kunna förklara för en indisk tecknare vad jag ville ha för bilder? Eller, rättare sagt, jag insåg inte till att börja med att detta kunde vara ett problem. En duva var väl en duva, vare sig det var en svensk eller indisk duva. Så dum jag var.

Sugandha talar och skriver engelska. Det gör inte alla i Indien. Det är ett stort land med många språk. Sugandha bor i Maharashtra (den delstat där Mumbai ligger). och där talas ett språk som kallas för marathi, en variant av hindi. I Poona, den stad där Sugandha bor finns en skola som lär ut sanskrit. Det hade Sugandha lärt sig. De Indiska fablerna vi valt ut var ursprungligen nedtecknade i sanskrit. För att förstå dem borde vi alltså gå från sanskrit till engelska, från engelska till marathi. Och tillbaks till svenska via engelska. Jag trodde jag förstod bra. Inte sanskrit, förstås och inte heller marathi. Skulle det inte räcka med engelska? Och bildspråket är väl internationellt?

En bild säger mer än tusen ord, har jag lärt mig. Alltså måste det till minst tusen ord för att beskriva hur bilden egentligen ska se ut.

Ett enda litet exempel: I en text sägs det att en man lägger ut nät för att fånga duvor. Duvorna fastnar i nätet, men efter ett tag flyger de upp med nätet. Det går ju inte. De kan väl inte flyga om de är under nätet? Jag skrev till Sugandha att duvorna måste vara över nätet. Att de nog hade fastnat med klorna i nätet. Då kunde de flyga upp och ha nätet under sig. Det krävde en del eftertanke, och det funkade. Här är bilden jag fick.

fa%cc%8agelfa%cc%88ngare-tra%cc%8akigjpg

Inte särskilt inspirerande, tyckte jag. ”Gör så att det ser litet mer indiskt ut”, bad jag.  Här kommer nästa förslag:

duvor-med-dekoration

Ja, nu var mannen mer intressant. Men skulle duvorna verkligen ha de där dekorationerna på sig? Ett försök till, snälla! Vad det blev på slutet kan du få se i boken när den väl är tryckt.

Detta var i mars.

Ett exempel till kommer i morgon.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *