Bonuskapitel till boken ”Rymdbråtens budskap”

Bakgrund:

Jacob är nyhetsinsamlare i ett solsystem där en sol håller på att bränna upp sig själv. Det är förbjudet att tala om eller tänka på den kommande katastrofen. Jacob har nyligen upptäckt något i närheten av planeten ”Frysia”. Detta något är rymdbråte, också förbjudet att se eller tala om.

Nu är Jacob kallad till de styrandes sammanträde. Jaget är hans son, Yura.

”Sammanträdet

Kallelsen till mötet hade gått ut i lagstadgad tid. Dagordningen var ren rutin. Ändå berättade Jacob att han känt obehag över att ha blivit kallad. Misstänkte man någonting? Bara de som var berörda var anmodade att delta. Hade någon upptäckt hans utflykt till Zantippa häromdagen? Det var visserligen inte uttalat att man inte fick besöka den planeten där Zantippa bodde. Den var under kontroll. Helt accepterad var den inte. Det fanns många nyinflyttare där. De hade kunnat förråda det konfidentiella. Som tur var hade de hunnit bli gamla. Många kom inte ihåg vad som hade hänt. Andra kunde diagnosticeras som dementa. Zantippa hade aldrig sagt något. Det kunde de andra ju inte veta.

Jacob berättade för mig om mötet. Han tyckte det var viktigt för mig att veta hur styrningen av vårt samhälle gick till.

Primus satt som ordförande. Redan på kallelsen hade Jacob sett att ärendena var många. Primus var effektiv, men noga. Det skulle ta tid det här. De styrande satt vid själva sammanträdesbordet. De föredragande satt bakom. Där var Linus och Tempus som Jacob kände. De såg ut att ha haft bråttom på väg hit. Ja, de var ju förstås bara här med sina avatarer. Hemma hos sig själva låg de väl med tankeresehjälmarna på, precis som Jacob. Ingen vågade göra något annat än lyssna och svara under mötestiden.

Primus satt och blundade medan han väntade på att alla samlats. De styrande var här i kroppslig form. De som inte var beslutsfattare deltog bara med sina avatarer.  Det var inte någon behaglig utflykt att komma till Eden, där kontrollcentralen låg. Visserligen landade farkosterna alldeles intill portarna till kupolen, men redan inne i färjan kändes hettan vid landningen.

Jacob hade många gånger berättat för mig att den gamla staden som kupolen byggts omkring inte var vacker. Numera. Alla träd hade först vissnat, sedan långsamt vittrat sönder. Asfalten i gatorna hade spruckit tills de styrande bestämt att den skulle brytas upp. Materialet användes att täta springor mot den allt hetare marken utanför. Husen stod som förr, med vissa förändringar. Styrelsebyggnaden hade rekonstruerats och moderniserats. Den nya smaken var långt från den gamla. Stilen i centralen var grotesk. Stora statyer av utdöda djur dekorerade väggarna. Konstnärerna hade getts stora friheter i sitt skapande, enligt den rådande fritänkande politiken. Jacob berättade om djur från Zantippas sagoböcker: drakar och elefanter. Hundar och grodor. Men alla var förvrängda på något sätt. En hund hade ett stort långt öra som hängde som en svans runt kroppen. En groda såg mest ut som en fisk. Kanske det var ett grodyngel.  En elefant såg ut som Jacob mindes: en stor snabel och en tjock lång svans. Benen var små och korta, och öronen var som vingar.

Nu knackade Primus med sin klubba. Alla som hade blivit kallade var där. En kontrollrunda till. Nej, Konfidus fattades. Han kom sällan, även om han blivit anmodad. Konfidus hade hand om den konfidentiella sektorn och höll gärna uppe ett sken av att vara inte bara hemlig utan också betydelsefull.
– Vi får börja utan Konfidus, bestämde Primus.
Så ställde han sig upp och började sjunga nonsenssången, den som användes vid alla viktiga ärenden.
– Opsis Kalopsis sitter på en äng.
Den ena efter den andra fyllde i. Ingen var någon operatenor, men alla visste hur viktigt det var att delta. När de var färdiga, satte sig Primus ner och gav tecken till de andra. Nu kunde mötet börja.
– Först går vi genom observationerna, sedan kan rapportörerna gå. Vi styrande prioriterar och till slut lägger vi fram åtgärdsförslag. Först observationer från kontrollcentralen. Gator, torg, parker, undervisningsutrymmen och arbetarbostäder. I den ordningen.
⁃ Gator här.
Föredragaren för gatorna stack ut hakan och trumpetade ut sin observation som om han varit en elefant.
⁃ Studenter observerade under brott mot ordningsstadgan.
⁃ Studenter! Primus fnyste. Någon mer observation?
Den föredragande såg litet snopen ut. Han hade just dragit in luft för att fortsätta.
⁃ De skanderade…
⁃ Någon mer observation utöver dessa studenter?
– Nej…
Primus avbröt honom tvärt.
⁃ Torg!
⁃ Torg här. Algrester upphittade på marknadstorget.
⁃ Noterat.
Marknadstorget hade en gång använts just till marknad. Det var så länge sedan att ingen av de närvarande mindes det. Olika varor hade sålts, människor hade gått omkring. Jag hade hört Jacob berätta om en gammal tavla där det flög omkring fåglar – de kallades visst för duvor. Nu var det arbetarungdomarna som trampade omkring på marknadstorget för att få marken slät. På dagarna arbetade de med utslätningen, på kvällarna och nätterna stampade de upp marken de så att de hade jobb för nästa dag.

⁃ Parker!
⁃ Gungställningen rostig.
Parkerna var inga ställen som drog till sig folk. Stora kala utrymmen med rester av lekredskap. Mycket ointressant.

–Utvecklingsavdelningen!
Rapportören reste sig långsamt. Han hade problem att stå på sina små krumma ben. Ögonen stod ut som vårtor från hans panna och munnen var alldeles för stor.  En padda liknade han. Jacob hade inte sett honom tidigare och tyckte genast illa om honom.
–Kloningen framskrider.
– Något resultat?
– Inte ännu.
Primus rynkade pannan.
– De tar tid på sig.
– Det är ingen lätt uppgift.

Nej minsann, berättade Jacob för mig senare. Utvecklingsavdelningen hade fått i uppgift att klona animalier som skulle kunna användas som näring. Den föda vi hade just nu bestod bara av alger. Inte tillräckligt med vare sig protein eller fett för att kunna utveckla en högre intelligens. I det krisläge de befann sig behövdes en kraftinsats. Förresten – Jacob hade undrat vad var det som skulle klonas? Hade räddningsexpeditionen haft paddor med sig? I samma ögonblick som Jacob tänkte så, kände han vassa stick alldeles innanför pannan. Han såg sig om. Vem var det? Primus såg varnande på honom. Den paddliknande observatören stirrade i hans riktning. Han hade tänkt något otillåtet.

Så fortsatte utfrågningen från den ena planeten till den andra. Det fanns en mängd med små observationer, ganska obetydliga. Allvarlig var observationen från Zantippas planet, 235.
– Oacceptabel verksamhet kväst.
–Bra!
Vad betydde det? Hade det något med Zantippa att göra? Han hade inte hittat Zantippa. Kan det ha berott på kväsningen rapportören talade om? Jacob hade alltid tyckt illa om de styrande på 235. Observatören såg inte trevligare ut han. Stor snipig näsa och små grisögon. En typisk styrandetyp. Tur att han var här bara i tanken, annars hade ingen kunnat sitta bredvid honom. Zantippa skulle ha avskytt honom.

Så kom Primus till rymden. Det var Jacobs tur.
⁃ Bråte upptäckt nära 235.
– Tankebråte eller fysiskt?
– Både … och …
Primus dröjde bara en tiondels sekund, men tillräckligt länge för att Jacob skulle märka.
⁃ Det fysiska är Konfidus’ ärende. Tankebråten noterad.

Jacob hade tänkt: ‘Förbjudet område.’ Hade han inte sett det? Han hade varit för upptagen. När han berättade för mig, kunde jag meddela att jag sett. Vi hade upptäckt något som ingen borde få veta något om. Primus hade kastat en blick på Jacob. Skulle Jacob få en anmärkning nu? Nej, Primus var för effektiv för att blanda in disciplin i ett observationsmöte.

Nu skulle det allvarliga komma. Det riktiga problemet. Anledningen till att alla var samlade. Hade den kinetiska energin ökat? Hur stod det till med heliuminnehållet i solen?
– Kinetisk energi.
Den ansvarige var energi personifierad. Ett stort rött huvud som blossade som en gammaldags brasa. En kropp som bara kunde åstadkommas av timmar i gymmet. Jacob shade tänkt på sin egen spinkiga kropp och inte kunnat låta bli att skämmas. Observatören hade inte arbetat lika mycket med sin röst. En pipig stämma svarade.
– Ökat.
– Noterat
Primus slösade inte mycket tid på det uppenbara. Alla visste att hettan ute var olidlig. Att den ökade var närmast självklart. Man behövde bara se på solen som blev allt rödare. I stället vände han sig till solkärneobservatören:
⁃ Proton-proton reaktioner?
⁃ Pp III, 23%
Svaret kom från en helt flintskallig observatör med långa vita fingrar. Primus bleknade bara litet och från de närvarande hördes återhållna indragna andetag. Det var en allvarlig ökning. Katastrofen kom närmare.

Nu var det dags för observatörerna att lämna rummet. De dröjde något. Somliga hoppades att de skulle få ut mer av sina ärenden. Andra var nyfikna på frågor långt utanför deas ansvarsområde. Ingen vågade tänka på proton-proton reaktionen.
– Vi måste nu börja behandla ärendena!
Primus viftade med handen som om observatörerna varit sot i luften.

***

Jacob reste sig upp från soffan där han legat och tog av sig tankehjälmen.
”Något allvarligt?” undrade hans hustru Rakel.
”Undrar om de tar upp heliumkoncentrationen? Primus kunde åtminstone sätta till en utredning!”

***

Senare fick alla i solsystemet veta vad de styrande skulle arbeta med den närmaste perioden. Flest röster hade observationen av algresterna på torget fått och den rostiga gungställningen.

De övriga observationerna bordlades till nästa möte. Då skulle inga nya observationer tas upp, annat än om de var mycket angelägna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *