Äras den som äras bör: Om Sugandha Iyer

Bakgrunden till min hemsida kommer från en planerad framsida till en bok. Det är Sugandha Iyer som inspirerat mig till boken, som designat framsidan och som skrivit texter i sanskrit  till rubrikerna i den. Vad då för bok? Det kommer senare. Just nu ska jag berätta om Sugandha.

Sugandha Iyer

bor i Poona, Indien. I skolan har hon lärt sig sanskrit och senare studerade hon både litteratur och indologi i många år. Sugandha är noga med sina religiösa riter och har mycket att lära ut när det gäller hinduism.

Dessutom har hon genomgått en tre-årig kurs i teckning, nämligen Santhanu Chitra Vidyalaya, Chennai. Hon har arbetat som designer av mönster på sidentyger. Jag har många av hennes schalar hos mig och på sin webbsida säljer hon saris som hon designat mönstren till.

Hon har inte bara kunskap om indisk tradition och kultur utan kan också förverkliga den i oerhört vackra skapelser. Senare ska jag visa några av hennes bilder till Ramayana.

Omslag till Indiska fabler

Nu har jag fått bilderna till de indiska fablerna. Omslaget finns nu som Fabelfarmors bild. Alla djur som fablerna handlar om finns med, och några till.

Det är Sugandha Iyer som hjälpt mig att hitta fabler och illustratör. Konstnären heter Rahul Satpute. En ung man som lär sig teckna hos Radikha Malekar just nu.
De indiska medarbetarna bor i Poona, Indien.

Duvorna och sädeskornen

Duvorna och sädeskornen kopia

Vid en flod stod ett stort träd. Det var så stort och inbjudande att många fåglar kom dit för att övernatta. Det var som ett vandrarhem för fåglar. En fågelfängare kom dit ibland. En natt strödde han ut sädeskorn på marken och hängde ett nät över. På det sättet ville han fånga fåglar.

The fowler

På morgonen kom en flock duvor flygande förbi. Det var kung Fläcknacke och hans följe.  De fick syn på sädeskornen på marken. Genast ville de flyga ner och äta dem. Men kung Fläcknacke blev misstänksam och sa:

”Varför ligger det sädeskorn så här långt bort från människorna? Vi måste vara försiktiga!”

Men de andra duvorna lyssnade inte på honom. Alla flög ner under nätet och åt av sädeskornen. Då trasslade de förstås in sig i nätet. Vad skulle de göra nu?

Kung Fläcknacke sa åt dem:
”Vi är många, låt oss flyga upp tillsammans! Då kan vi lyfta nätet.”

Duvorna gjorde som han sa. De lyfte upp nätet och flög sin väg. Fågelfångaren hörde vad som hände och försökte springa efter dem. Men han kunde inte hinna ikapp dem.

Sens moral: Enighet ger styrka

King Speckle-neck and Golden Skin

The king of the pigeons, Speckle- Neck, had befriended the King of the mice, Golden Skin, very long time ago. It may sound strange. One who can fly, how can he be friends with sombody, living under the earth? Maybe they grew up on the same farm. Maybe they helped each other. What do we know who are just reading the story of their friendship?

Now the king of the pigeons was in trouble. Immediately, he thought of his friend, King of the mice. While King Speckle-Neck flew there together with his followers, all entangled in a net, he said to the others:

”We fly to the King of the mice, my friend. He can certainly find some way to get us free from the net. ”

Said and done, they flew to the home of the King of the mice. So they landed outside, but they saw no one there.

The fact was that the King of mice had got so scared in his old age. He had resorted to hiding deep under the ground. For safety’s sake, he had made a hundred outputs, so that he could get out if anybody came to threaten him. Now he lived there all alone. All his relatives and friends had moved. When the King of the pigeons with all his company arived, the King of the Mice first got horrified. Now there was someone who was looking for him. Then he heard:

”My dear friend, Golden Skin, where are you? I have come to greet you! ”

Golden Skin recognized the voice. He ran out of his hole and saw Speckle Neck.

”How nice that you came, that was a long time ago!”

As he spoke, he saw that the pigeons were entangled in a net:

”But what is this?” he said, appalled. ”What has happened?”

”Alas, said Speckle Neck, it is like this:

Disease, anxiety, and worries

come from last life failures. ”

Golden Skin did not answer, but he immediately began to gnaw on the wires in the network to liberate Speckle Neck.

”No, my friend!” Said Speckle Neck, ”start with my entourage and then take my threads!”

”I’m small,” replied Golden Skin, ”and my teeth are weak – I cannot gnaw so much! No, I’ll bite through your wires first, as long as my teeth stand. Then I will start with the others. Nobody advocates that one should protect others by sacrificing himself! In fact, it is said like this:

”Keep your wealth for your own use. Give it to your wife.

Then you have both wife and wealth to managing your life. ”

”My friend!” Replied king Speckle Neck, this may be a way to live life, but I cannot bear that those who depend on me get into trouble! It’s like this:

”For those who live may we give all of our property!

Death that comes has to come anyhow! ”

King Golden Skin then felt a great reverence for his friend.

”Nobly said, my friend,” he said, ”nobly! With such attention to those who serve you, you are worthy of being sovereign over all the world! ”

He began to free several pigeons from the net. When the pigeons were set free, they helped to loosen the net from the king.

All were relieved and happy. King Golden Skin arranged a real welcome party for them.

During the party, King Golden Skin gave a speech where he quoted the philosophers´ thoughts:

Do not believe, my friend, King of the pigeons, that it is your fault that you got caught in the net! You have not  committed so many sins in your previous life! This was fate! This is how it is:

When the eagle flies over the earth

to seek prey that is there

the moment comes sometime,

so are the words, when he is lost.

The King of the pigeons took this to his heart.

Duvkungen och muskungen

Duvkungen Fläcknacke hade blivit vän med muskungen Gyllenskinn för mycket länge sedan. Det låter kanske underligt. En som kan flyga, hur kan den bli vän med en som mest lever under jorden? De kanske växte upp på samma gård. De kanske hjälpte varandra. Vad vet vi som bara läser historien om deras vänskap?

Nu hade duvkungen problem. Genast tänkte han på sin vän, muskungen. Medan kung Fläcknacke flög där uppe tillsammans med sitt följe, alla intrasslade i ett nät, sa han åt de andra:

”Vi flyger till muskungen, min vän. Han kan säkert hitta på något sätt att få oss fria från nätet.”

Sagt och gjort, de flög till muskungens hem. De landade utanför, men de såg ingen där.

Saken var den att muskungen hade blivit så rädd på gamla dar. Han höll sig gömd djupt inne under marken. För säkerhets skull hade han gjort hundra utgångar, så att han kunde komma ut om någon kom och hotade honom. Nu levde han där alldeles ensam. Alla hans släktingar och vänner hade flyttat. När duvkungen kom med hela sitt sällskap blev muskungen först förskräckt. Nu var det någon som var ute efter honom. Så hörde han utifrån:

”Min käre vän, Gyllenskinn, var är du? Jag har kommit för att hälsa på dig!”

Den rösten kände Gyllenskinn igen. Han sprang ut ur sitt hål och fick se Fläcknacke.

”Vad trevligt att du kommer, det var länge sedan!”
Medan han pratade fick han syn på nätet som duvorna trasslat in sig i:
”Men vad är det här?” sa han förskräckt. ”Vad har hänt?”

”Ack, sa Fläcknacke, så här är det:

Sjukdom, oro, och bekymmer
förra livets felsteg rymmer.”

Gyllenskinn svarade inte utan började genast gnaga på trådarna i nätet för att befria Fläcknacke.

”Nej, min vän!”, sa kung Fläcknacke, ”börja med mitt följe och ta sedan mina trådar!”

”Jag är liten”, svarade Gyllenskinn, ”och mina tänder är svaga – jag klarar inte att gnaga så mycket! Nej, jag ska bita sönder dina trådar först, så länge som mina tänder håller. Sedan kan jag börja med de andra. Det är ingen som förespråkar att man ska skydda andra genom att offra sig själv! I själva verket sägs det så här:

”Behåll din rikedom för eget bruk. Ge den åt ditt viv.
Då har du både fru och välstånd att klara av ditt liv.”

”Min vän!”, svarade kung Fläcknacke, det må vara ett sätt att leva livet, men jag kan inte stå ut med att de som är beroende av mig råkar illa ut! Det är ju så här:

”Till dem som lever må vi ge vår egendom all!
Döden som ska komma, kommer i alla fall!”

Kung Gyllenskinn kände då en stor vördnad för sin vän.

”Ädelt sagt, min vän”, sa han, ”ädelt! Med en sådan omsorg om dem som tjänar dig, så är du värdig vara kung över hela världen!”

Han började gnaga loss flera duvor ur nätet. När duvorna blev fria, hjälpte de till att lossa nätet från kungen.

Sedan var alla lättade och glada. Kung Gyllenskinn ställde till en riktig välkomstfest för dem. Under festen höll Kung Gyllenskinn tal och citerade ur de vises tankar:

”Tro inte, min vän duvornas konung, att det är ditt fel att ni fastnade i nätet! Inte har du gjort så mycket illa i tidigare liv! Det här var ödet! Så här är det:

När örnen flyger över jorden
att söka byte som finns där
så kommer ändå, så är orden,
den stund då han förlorad är.

Duvkungen tog detta till sitt hjärta.

The pigeons and the grains

There was once a man who sold birds and earned money on it. He did not care at all about what happened to the birds. The main thing for him was to buy new things all the time. He was always in shiny shoes, whatever kind of weather. He ate only on silver plates, and could never get the oatmeal in his stomach. Silk Quilts he had in his bed and gold knitted pajamas. It was uncomfortable to sleep in, but the main thing was that it was fine.

He used to go to a river where there was a large tree. It was so big and inviting that many birds came there to stay overnight. It was like a hostel for birds. The fowler used to catch he birds with a landing net that he swung around in the air. It was quite laborious. In particular, with the big belly, he acquired from all the good food.

”Pooh!” Said the fowler for himself. ”I have to find some other way to capture the birds!”

He thought a long time. In the end he got an idea: He would sprinkle a few grains on the ground below the tree and then put a net over them. Some birds would surely be attracted by the grain. While he went to the river he was thinking about everything he could buy when he had sold the birds. He already possessed everything, but why not get double of the best? He crept close to the tree so that the birds would not see him. It was early morning, and no one had woken up yet. Gently he scattered the grains on the ground and put the net over. Then he went on tiptoe a bit away and waited.

After a while it began to dawn.The fowler saw a flock of pigeons approaching. They would be something for him. What he did not know was that it was King Speckle Neck who came with his entire entourage.

King Speckle Neck was not only wise, he was also thoughtful. Several times it had happened that some novice fell in trouble. There once was a cat who caught a pigeon chicken and kept on playing with it. Then the king Speckle Neck was there and chopped the cat so it dropped the chicken. Another time, it happened that a small chicken flew against a window in a house. It struck its head and fell down. King Speckle Neck saw it and immediately came and guarded the chicken. No one could do harm to the chicken ill while he was recovering from the stroke. All pigeons loved of their king. They wanted to serve Him. They searched for resting places and places that were good for playing. They helped him to find food and find water.

Now one of King Fleckle Neck’s entourage spotted the grain lying on the ground.

”Come, look! Grains!” He cried.

But King Speckle Neck got worried and suspicious:

How can it be that there are grains here under a tree? People do not pass by here? He warned his companions with some wisdom he learned:

”Can a golden dove exist? Those who seek it are doomed.
Danger’s cloud of thunderstorm is growing. Behind its shadow, the idea gets forlorn.”

The pigeons did not listen. They wanted so much to have the grain. Some old words of wisdom would not deter them. All flew down to the ground. King Speckle Neck could not leave them in the lurch. He must follow them.

What happened? All got stuck in the net. They could not get away. The more they tried, the more entangled they got. Then they began to scold the dove who had spotted the grain:

”If you had not cheated us, we would not be caught!”

They shouted a verse to bully him too:

”Dumb you who was first, you
first is not the the greatest, you
When we fall ill,
you should get on the skull! ”

So they kept on, but nothing helped. They could not get away with bullying. The king rebuked them:

”In danger, bullying is the unfit resort. Let us instead try to find a way to escape. Consider what the sages say:

”Be not excited about luck, bad luck should not wear the thought.
In a council you should talk, war’s danger, you should meet.
Words of wisdom give the soul strength. as the sages said
You who follow good advice, over fate you get the power. ”

He continued after a moment:
”If we work together we can do it! We’ll do this: we fly up all at the same time, with the net. A single pigeon can not make it, but together we can fix it ! Remember that ”unity is strength”!

The pigeons stopped chattering and began thinking of the advice. So they decided, and flew away. All at once, and net with them.

The fowler saw what they did and tried to get hold of them. But he was too slow and the pigeons disappeared. What would they do now? They could not fly around with the net for a long time.

Duvorna och sädeskornen

Det var en gång en man som sålde fåglar och tjänade pengar på det. Inte brydde han sig om hur det gick för fåglarna. Huvudsaken för honom var att köpa nya saker hela tiden. Han gick alltid i blanka skor, hurdant vädret än var. Han åt bara på silverfat och kunde aldrig få ner havregrynsgröt i sin mage. Sidentäcken hade han i sin säng och guldstickad pyjamas. Det var obekvämt att sova i, men huvudsaken var att det var fint.

Han brukade gå till en flod där det stod en stor al. Den var så stor och inbjudande att många fåglar kom dit för att övernatta. Den var som ett vandrarhem för fåglar. Han fångade för det mesta fåglarna med en håv som han svängde omkring i luften. Det var ganska arbetsamt. I synnerhet med den stora magen han skaffat sig av all den goda maten.

”Puh!” sa fågelfångaren för sig själv. ”Jag måste hitta på något annat sätt att fånga fåglar!”

Han tänkte länge. Till slut fick han en idé: Han skulle strö ut några sädeskorn på marken nedanför trädet och sedan lägga ett nät över dem. Några fåglar skulle säkert lockas av sädeskornen. Medan han gick till  floden tänkte han på allt fint han skulle kunna köpa när han sålt fåglarna. Han hade redan allt, men varför inte skaffa dubbelt av det finaste? Han smög sig fram mot trädet så att fåglarna inte skulle se honom. Det var tidig morgon och ingen hade vaknat ännu. Försiktigt strödde han ut sädeskorn på marken och lade nätet över. Sedan gick han på tå en bit ifrån och väntade.

Efter en stund började det dagas. Fågelfångaren såg att en flock duvor närmade sig. Det vore något för honom. Vad han inte visste var att det var kung Fläcknacke som kom, med hela sitt följe.

Kung Fläcknacke var inte bara klok, han var också omtänksam. Flera gånger hade det hänt att någon duvunge råkat illa ut. En gång var det en katt som fångat den och höll på att leka med den. Då var kung Fläcknacke där och hackade på katten så att den släppte duvungen. En annan gång hände det att en duvunge flög mot ett fönster i ett hus. Den slog sig i huvudet och ramlade ner. Kung Fläcknacke såg det och kom genast och ställde sig i vägen. Ingen kunde göra duvungen illa medan den hämtade sig från slaget. Alla duvor tyckte om sin kung. De ville gärna tjäna honom. De sökte upp viloställen och ställen som var bra att leka på. De hjälpte honom med att söka mat och hitta vatten.

Nu fick en av kung Fläcknackes följe syn på sädeskornen som låg på marken.

”Kom, titta! Sädeskorn!” ropade han på duvspråket.

Men kung Fläcknacke blev orolig och misstänksam:
Hur kan det komma sig att det finns sädeskorn här under ett träd? Inga människor går väl här? Han varnade sitt följe med några visdomsord som han  lärt sig:

”Kan en gyllne duva finnas? Den som söker den är dömd.
Farans åskmoln mörk sig höjer. Bak dess skugga är tanken gömd.”

Duvorna lyssnade inte. De ville så gärna ha sädeskornen. Några gamla visdomsord skulle inte hindra dem. Alla flög ner mot marken. Kung Fläcknacke kunde inte lämna dem i sticket. Han måste följa dem.

Vad hände? Alla fastnade i nätet. De kunde inte komma därifrån. Ju mer de försökte, desto mer trasslade de in sig. Då började de gräla på den duva som sett sädeskornen:

”Om du inte lurat oss, så hade vi inte hamnat här!”

De hade en vers att mobba honom med också:

”Dummer som är först, du
först är inte störst, du
När vi illa faller,
ska du få på skallen!”

Så höll de på, men inte hjälpte det. De kunde inte komma loss med några nidverser. Kungen talade dem tillrätta:

”I fara är mobbning den svages utväg. Låt oss i stället försöka komma på ett sätt att komma loss. Tänk på vad de vise säger:

”Bli ej upprymd över lycka, otur bör ej tanken nöta.
I ett rådslag bör du tala, krigets fara ska du möta.
Visdomsord ger själen styrka. så de vise sagt
Du som goda råd kan följa, över ödet får du makt.”

Han fortsatte när han tänkt färdigt:
”Om vi samarbetar kan vi klara av det! Vi gör så här: På en och samma gång flyger vi upp, med nätet. En enda duva kan inte klara det, men tillsammans kan vi göra under! Tänk på att ”enighet ger styrka”!

Duvorna slutade tjattra och började tänka på rådet. Så beslöt de sig och flög i väg. Alla på en gång, och nätet med dem.

Fågelfångaren märkte vad de gjorde och försökte få tag i dem. Men han var för långsam och duvorna försvann. Vad skulle de göra nu? De kunde inte flyga omkring med nätet särskilt länge.

Problem med Hitopadesha

Glad i hågen började jag läsa – bara för att komma underfund med några svårigheter:

  1. Fablerna handlar om djur som nog är ganska okända för svenska barn. Vad säg om gamar och sjakaler, till exempel. Jag tänker mig göra djuren mer svenska – vad tycks om det?
  2. Historierna innehåller en mängd verser som är både rimmade och mycket ålderdomliga. Vad ska jag göra med dem?

Ge mig gärna några råd!